ttherese

Ibland förstår jag inte mig på själv. Oftast när jag sitter hemma en vardagskväll, är så trött så att jag knappt orkar andas, tänker att ikväll ska jag sova tidigt, och ändå sitter jag uppe flera timmar efter att solen har gått ner. Vad gör jag uppe då? Absolut ingenting. Jag menar verkligen ingenting. Dumt!

Imorse försov jag mig lite grann, en timme eller så. Men om man skippar frukosten och springer till bussen ofixad så hinner man till skolan i tid. Jag lovar, jag är ett levande exempel.

Efter skolan tänkte jag springa in hos min frisör, kolla läget och se ifall de hade en tid för att färga håret på mig. Och de hade en, idag. Så nu är håret lite ljusare! Blondintoss är på väg. Tumme upp för det.
En bild på håret kommer, när jag har hittat laddaren till min kamera.

Vid kl 1 inatt blev min företagsekonomitext så gott som klar. Det är helt fantastiskt att jag alltid gör mina saker precis i sista minut. Dum är jag.

Eftersom att det inte blev allt för mycket sömn inatt så kan jag väl inte skryta med att jag har varit så förfärligt pigg idag. Halva dagen har spenderats uppe i bilden, och jag kom faktiskt riktigt långt på min tavla idag. Äntligen. Efter lunch var hade vi företagsekonomi, och jag tror inte att klassen har varit så ofokuserad någonsin. Kaos!
Och medans alla andra jublar och tar helg går jag till spanskan. Jag har inte ens en kommentar till det. Jag ogillar det starkt.

På bussen hem var jag trött. Ni vet, så där trött att man somnar och missar busshållsplatsen. Men vad gör det. En lite längre promenad har väl ingen dött av? Jag hade iallafall ett paraply.

Igår spenderades eftermiddagen tillsammans med Marika, och lite senare även Cajsa. Mycket bra.
Jag och Marika gick till Espresso House (tror jag att det hette? ni vet det nya på stortorget) och fikade, snackade deepshittalk om allt och ingenting, skrattade mer eller mindre oavbrudet och den glädje som har varit ganska låg inom mig blev skyhög på 3 minuter. Efter någon timme kom Cajsa, och vad gör vi? Jo, vi gick raka vägen till Java och fikar igen, snackar mer strunt, skrattar mera och jag fick ont i magen av allt fikande. Men så kan det gå när inte haspen är på.

Jag och Marika kom iallafall fram till att vi ska börja träna, på riktigt och tillsammans.

När jag klockan 17:00 idag verkligen inte orkade forsätta med att måla på min förbannade tavla gick jag upp på stan i regnet, gick in på polarnopyret och pratade med Emelie. Tanken var att jag mest bara skulle gå in och hälsa, men jag fastnade. Och glömde bort att jag skulle ringa Marika. Förlåt. Den bortglömda kvinnan ringde mig istället och på söndag börjar vårat nya liv.

Marika, puss på oss.

"...det finns en inre derivata i den inre derivatan...". Det finns en anledning till varför jag ogillar matematiken starkt.

Hysterisk kaos, panik och en halv frukost, är det en bra start på dagen? Det fick duga. Jag vet inte riktigt vad det är med mig. De senaste veckorna har det varit mer en regel än ett undantag att jag har försovit mig. Jag måste skärpa mig, ordentligt.
Nu ska jag sova, så att jag kanske kan kliva upp i tid imorgon. Godnatt.

Jag gick hem från skolan idag. Eller nej, nu ljög jag, jag gick från skolan till Lillån. Sen klarade jag inte mera. En lång promenad, blåsor på hälen och nya skor hör helt enkelt inte ihop. Men jag tycker att det var bra gjort iallafall. Jag gick ju trots allt från skolan till Lillån.

Nu har jag helt fantastiskt mycket magont. Så där mycket så att man helst bara vill skrika. Och pappa ska ringa, men han ringer inte. Jag vill sova, nu. Pappa ring!

Om ungefär en halvtimme bär det av till jobbet. Kroppen strejkar och är trött och huvudet hänger inte alls med. Egentligen så är jag inte på humör för att jobba, men humöret kommer kanske, vem vet.
Nu ska jag gömma mitt naturliga jag bakom en hel del smink så att jag kan lura mina medmänniskor att min trötta blick har vaknat till liv igen. Jag måste se lite acceptabel ut när jag slår in det mesta i cellofan för att kunderna ska få ett leende från öra till öra.

Arvid, nu behöver du inte längre se en jävla sol när du kikar in här. Bra va?

Hur som hellst, valborg. Min och Veenas kväll. Inget snack om saken.
Det började hemma hos Sophie med 9 brudar och 1 kille. Som vanligt var det halvspårat, mat och för mycket alkohol. Vid halv tio tiden cyklade jag och Veena upp mot stan. Eller ja, Veena cyklade och jag satt njöd på pakethållaren.
Upp på stan, träffa pappa, försätta norrut, träffa pojkar, "han som bor här är på frimis", känna en inte allt för oväntad besvikelse, ett kort träningspass, skratta, gå vilse på norr, upp på stan, trösta en gammal vän, äta sockervadd, en hand på min midja och glädjerus genom kroppen, tala ut, cykla tillbaka mot sörby, bli utskrattad, vara vilse med Veena för andra gången under denna kväll, vänligt med bestämt be några stackare att försvinna, upp på stan, sitta på alkisbänken på våghustorget, träffa vänner, somna på Kickis soffa i en trygg famn. Kvällen blev inte alls som planerat, men roligt var det. Veena gjorde min kväll. Punkt slut.

Igår var det pappakväll. Det är fantastiskt skönt att bara umgås. Det händer på tok för sällan, men så har det ju alltid varit. Tyvärr.

Matlagning, plugg, tv-tittande och småsnack. Sen sov jag där. Yeah.

Att jag har varit sjuk en hel del de senaste månaderna är väl ingen nyhet. Några omgångar halsfluss, lite öroninflammation, maginfluensa, allmänt hög feber, upphostade lungor och en enormt envis förkylning har varit en lite för stor del av mitt liv sen i början på december. Någon tid för gymmet har det definitivt inte funnits då jag inte har hunnit bli ordentligt frisk mellan sjuklingsfasonerna.

I fredags slog jag på stort och chockade kroppen med en omgång på gymmet. Jag menar allvar när jag säger att kroppen skrek av smärta morgonen efter. Plågandet utfördes även igår och idag. Kommer jag kunna röra mig imorgon? Jag är starkt tveksam. Det är iallafall underbart med lite skön smärta.

arvid - säger:
typ dags för update i bloggen?

Ja, det är väl så sanningen ser ut. Bortförklaringen att inspirationen tryter var inte godkänd. När en trogen läsare klagar är det bara att ta tjuren vid hornen och trycka in tangenterna en efter en.

Jag spenderat helgen i Göteborg med min mamma. Nej, det var ingen shoppinghelg, det var en jobbhelg. Hon och jag jobbade i en Dimoda-butik i Allum utanför Göteborg för att lära oss kassan och alla olika rutiner. Himla roligt var det.

Och när åkte Therese någonstans utan att köpa skor? Har det någonsin hänt? Ett par nya vårskor inhandlades och nu är vår-abstinensen vrålhög.

Jag och att läsa böcker hör inte ihop. Jag har aldrig riktigt tyckt om att läsa. Jag har läst många böcker, men det har alltid tagit lång tid. Några månader sådär.

Igår gick jag en promenad till Coop för att överhuvudtaget gå utanför dörren under dagen. Tanken var att jag skulle köpa nya block, men några såna som föll mig i smaken hade de förstås inte. Jag gick förbi ett stort bord med böcker och det var en titel som jag fastnade för direkt. När jag snabbt skummade igenom baksidan insåg jag att , ja, den här boken ska jag läsa.

Jag har sen igår eftermiddag läsa halva Snälla pappa, nej. En sann historia om en barndom med sexuella övergrepp, misshandel och ovishet. Man blir äcklad, rädd och förstår inte riktigt att det verkligen händer på riktigt.

Nu ska jag fortsätta läsa. Det är nästintill omöjligt att lägga ifrån sig boken.
Ciao!

"Min erfarenhet säger att om det ser ut som en gris, beter sig som en gris och luktar som en gris, så är det en gris."