tankarna seglar iväg

Jag kan inte bestämma mig. Just nu bara längtar jag till allt. Antingen vill jag ha 3 meter snö, 5 minus och varm oboy. Eller så vill jag ha vårskor, upprullade jeans och solen i ögonen. Och så vill jag ju ha allt det där självklara. Den stora kärleken, lediga dagar vid havet och soluppgångspromenader.
Åh, jag vill ha allt.

Om 16 dagar är jag på väg till Mauritius. Att spendera sportlovet på en liten ö mitt i värmen är inga fel. Efter det kommer påsklovet, och norrland. Min fristad, mitt andra hem.
Våren kan nästan inte bli bättre än såhär. Det kommer blil bra.

det är ett beroende

En kopp te till frukost, en kopp te på lunchen, en kopp te innan jag somnar. Och några till in i mellan.

Just nu sitter jag i skolan och skriver tills fingrarna glöder på en affärsplan. Alldeles nyss kom Viktor med en kopp te till mig. Äpple och kanel. Åh, jag njuter!


verkligheten kommer tillbaka

Det är en natt kvar tills det riktiga livet börjar igen. En natt.
Det blir kaos och kontrollbehov i fem och en halv vecka, sen är det lov igen.
Nu kämpar vi, okej?


spontan middag

Ett akut Klara Karlsson-abstinensanfall slutade med mat och te på Njuta. Det är skönt att prata deepshit med någon som lyssnar och förstår. Och det är skönt att prata om minnen från tvåtusenåtta och skratta högt så att folk nästan vänder sig om och kollar. Jag tycker om det.

Therese, var har du lockarna? Det är lov. Ursäkta att jag inte orkar fixa mig. Jag får se ut som jag gör. Och Klara accepterade det. Själv hade hon minimalt med smink och håret i en knut. Vi var råsnygga.


att släppa lös elden

Igår kväll var det Hännes Arm-möte med vråldålig uppslutning. Fyra av tio var där, och samtliga fyra kom för sent. Hur som hellst så var det jag, Axel, Cajsa och Frida som tillslut satt i Holken och småpratade om mest ingenting.

Värmeljus är mysigt. När alla lampor är släckta och ett tjugotal ljus lyser upp rummet, då är det mysigt. Tills Cajsa blir chef över tändstickorna och det är kokande stearin över halva bordet, en decimeter hög låga och ett brinnande bord. Vi hämtar snö. Det var en bra idé tills Cajsa kastade på snön och lågan blev närmare än meter hög. Fyra personer skrek.

Nu är det ett stort svart brännmärke i bordet. Inte för att någon kommer lägga märke till det. Det smälter in i allt annat som inte ska var på det bordet egentligen.

"Jag kan inte förstå att jag har gjort det här. Det här är inte jag. Jag börjar bli en pyroman"

Cajsa


när inspirationen sviker

Skriv om ditt lov. Det är vad folket vill att jag ska göra när jag säger att jag inte har något att skriva om. Inte för att mitt lov har varit ett spännande äventyr med fantastiska berättelser att redovisa. Det har snarare varit precis som alla andra lov. Jag går upp på tok för sent, lyckas med att inte göra någonting under alla de vakna timmarna och kryper sedan ner i sängen då klockan har gått från kväll till tidig morgon.

När julafton, alla födelsedagar, släktträffar och kaos hade paserat var det som om stormen dog. Det var fritt fram att andas ut, vilket jag gjorde. Strukturen på livet försvann och jag tog varje minut som den kom. Ordningen och dygnsrytmen försvann. Det är himla skönt. Till en viss gräns.

Nu har jag två dagar på mig att vända tillbaka dygnet till det normala igen. Det kommer att bli en utmaning. En tuff utmaning.


RSS 2.0