pillerparadis
I lördags morse opererade jag bort en visdomstand. Och lite käkben.
När man har så ont att man inte vet vart man ska ta vägen, eller vad som är upp och vad som är ner. När man äter alldeles för mycket värktabletter och smärtan ändå inte går över. Då är livet jobbigt.
Jag äter antibiotika för att det inte ska bli en infektion, jag får inte ligga ner för svullnaden och jag kan knappt äta. Då tycker jag att det räcker. Men inte det inte. Jag har lyckats tappa rösten också. Ganska fantastiskt. Åh, jag är himla trött på det här nu.
När man har så ont att man inte vet vart man ska ta vägen, eller vad som är upp och vad som är ner. När man äter alldeles för mycket värktabletter och smärtan ändå inte går över. Då är livet jobbigt.
Jag äter antibiotika för att det inte ska bli en infektion, jag får inte ligga ner för svullnaden och jag kan knappt äta. Då tycker jag att det räcker. Men inte det inte. Jag har lyckats tappa rösten också. Ganska fantastiskt. Åh, jag är himla trött på det här nu.
Kommentarer
Trackback
