polis, polis, martin polis
att längta efter någonting mer än det mesta annat. att varje minut vänta på att någonting speciellt ska hända. att vara tvungen att göra någonting som egentligen inte är helt rätt för att det inte finns något alternativ. jag vet inte exakt hur länge, men nu pratar vi om flera år som martin har väntat på att komma in på polishögskolan. nu har han kommit in. imorgon lämnar han det trygga örebro och ger sig ut på ett äventyr till umeå. där ska han förverkliga en dröm.
igår kväll hade vi en hejdå-kväll.
grillning, deepshit-talk och skratt.
han fick en tårta och en poliströja.
martin, jag vill bara säga lycka till.
jag vet att du kommer klara det utmärkt.
jag vet att du kommer bli en riktig polis.
en vän på riktigt
ursäkta bilden, men alla är fula ibland.
jag har en vän som jag delar allt med. allt det där som man inte klarar av själv utan måste vara två för. skratt, tårar, panik, rädlsa, trötthet, att känna sig eländig och bortglömd av hela världen, göra ingenting en varm sommardag, gå en tyst promenad i regnet. vad som hellst. hon ställer upp på allt och finns alltid där.
igår var det min tur att finnas där, och jag gjorde så gott jag kunde. på dagen hade hon varit på begravning. en sån där sorglig men samtidigt fin och välbehövlig. på kvällen jag åkte till henne, lagade mat med henne, gick världens kortaste promenad, dog av hjärtattack med henne på grund av två grodor och en fågel, snackade skit, kollade på tv och sov bredvid henne. och gick upp kl 06.12 för att hon jobbar.
vi klarar allt tillsammans. allt.
han är min loverboy
livet suger ibland.
om några timmar lyfter mitt plan till kroatien.
för en vecka sen längtade jag som en tok.
nu vill jag stanna här. i kalla sverige. i hallsberg.
jag saknar dig redan snygging.
två och en halv vecka.
hon heter cajsa
cajsa törnmarck, 17 år från örebro. jag tycker om henne. mycket.
nu hade jag tänkt att jag skulle skriva allt som hon är. du vet, bara skriva adjektiv efter adjektiv. jag tror att jag struntar i det. jag tänker vända på det och skriva hur jag blir när jag är med henne.
jag blir glad, skrattar så att jag gråter, vi lyssnar på musik, sån där som man ryser av och jag börjar snacka deep shit, jag blir realistisk, kreativ och nytänkande, jag vågar göra saker jag inte ens skulle funderat på att göra i vanliga fall, vi kan sitta helt tysta och bara stirra rakt fram utan att det blir pinsamt och jag blir gladare än glad. men frammför allt, när jag är med henne så kan jag vara mig själv. mig själv på riktigt.
hon är en värd kvinna. jag skulle nog inte klara mig utan henne. ne, jag skulle inte det. hon är en bra vän. en sån där som man kan bråka med men bli vänner igen. vi kommer närmare varandra hela tiden. varje insident är ett steg bakåt med sedan två framåt.
cajsa, alla borde ha en människa som du nära hjärtat. du är mitt liv. jag är ditt liv.
