ttherese

ursäkta bilden, men alla är fula ibland.

jag har en vän som jag delar allt med. allt det där som man inte klarar av själv utan måste vara två för. skratt, tårar, panik, rädlsa, trötthet, att känna sig eländig och bortglömd av hela världen, göra ingenting en varm sommardag, gå en tyst promenad i regnet. vad som hellst. hon ställer upp på allt och finns alltid där.

igår var det min tur att finnas där, och jag gjorde så gott jag kunde. på dagen hade hon varit på begravning. en sån där sorglig men samtidigt fin och välbehövlig. på kvällen jag åkte till henne, lagade mat med henne, gick världens kortaste promenad, dog av hjärtattack med henne på grund av två grodor och en fågel, snackade skit, kollade på tv och sov bredvid henne. och gick upp kl 06.12 för att hon jobbar.

vi klarar allt tillsammans. allt.