ttherese

idag är det exakt ett år sedan jag vaknade hemma hos julia av att mobilen ringde. julia var redan vaken och satt vid datorn och väntade på att jag skulle vakna. det var mamma som ringde och för en sekund blev jag arg för att hon hade väckt mig. klockan var faktiskt bara runt 10. samtalet var inte det bästa. inte bra alls faktiskt gamlamormor dog nu i morse. orden skar ett djupt sår i hjärtat. gråtande och halvt skrikande insåg jag att det här var en ny period i mitt liv.
den morgonen sitter stenhårt i minnet.
och det kommer den förmodligen att göra i många år.

gamlamormor, min verna ingfors, var en av de närmaste personerna i mitt liv. det var hon som alltid fanns där. det var henne jag ringde till på morgonen medans jag väntade på bussen. det var henne jag satt med på julafton när släkten skapade ett kaos. det var hon som var en stark kvinna med en enorm trygghet.

alla födelsedagar har varit tomma. det har så väl märkts att en viktig del inte var där. att hon inte var där. på julafton satt jag själv i soffan och lyssnade på kaoset. jag hade inte hennes hand i min. känslan var oerhört förvirrande. snart kommer jag att få uppleva min andra julafton utan henne.

den här sommaren var jag nära på att skriva ett vykort till henne, precis som jag har gjort varje sommar hela livet. några dagar innan hon fyllde funderade jag på vad jag skulle ge henne i födelsedagspresent. hennes telefonnummer ligger fortfarande kvar i min mobil. utan att tänka på det slår jag hennes hemnummer när bussen är sen.
jag tycker att det är lite konstigt hur jag kan vara så medveten, ha accepterat och gått vidare, men ändå så envisas hjärnan med att påminna mig om att kvinnan jag älskar av hela mitt hjärta inte finns kvar hos mig.

verna ingfors. det har varit svårt, men jag har precis klarat av ett år utan dig vid min sida.
<3