ttherese

"Ser ni min seriösa blick? Jag är som en säl utan vatten"

Sophie Nyberg

Helt galna och egentligen ganska så idiotiska tankar snurrar i mitt huvud ibland. Speciellt på bussen. Jag sitter helt still på ett av de blåa nersuttna sätena, musiken blockerar det oändliga ljudet av människor och jag kollar med betraktande ögon hur alla rör sig. De går på bussen, av bussen, använder kroppsspråket även fast de talar i telefon, kollar på andra med smygande blickar och lever sina liv. Jag är betraktaren.

Jag funderar ofta på vad andra människor gör när de har klivit av bussen. Alla de personer som för några minuter är en del av mitt liv. En biroll i mitt liv. Hur ser deras liv ut?

Tanken slår mig ibland. Det bara är så. Funderar de någonsin på hur mitt liv ser ut? Är jag en del av deras liv så som de är en del av mitt?

I skolan idag gjorde jag egentligen ingenting förens matten började kl 14.30. Då hade jag varit i skolan i fyra och en halv timme. Bra jobbat Therese. Med musik i öronen lyckades jag kämpa mig igenom hela sex stycken tal i matteboken. Miniräknaren användes mer än någonsin, till och med på tal som 5 - 3. Ibland fungerar inte huvudränkningen, okej.

Efter en supersnabb shoppingrunda på stan med Anna hade jag inhandlat postit-lappar och den senaste Elle. Mina sista 70 kronor är nu borta.

När jag kom hem var det dags att ta fram matteboken igen, utan några strålande resultat. Några tal gjordes, sen tappade jag koncentrationen totalt. Istället bläddrade jag igenom Elle och fastnade starkt för artikeln om Texas Olsson. Det är något jag tycker om hos ödmjuka kändisar. Dessutom är han ju snygg.

Dagens låt, som för övrigt har suttit på repeat hela dagen, är mysig. Fantastiskt mysig. Som jag hade det förut - Melisa Horn och Lars Winnerbäck.

Nu blir det förmodligen en kopp te och en pepparkaka innan det är dags att sova.

Kl 09.45 idag ska jag stämpla in på Mega. Det känns kanske inte sådär himla värt, men det blir ju iallafall pengar i slutändan. Och tur är väl det. Vi har fått in en hel del, sa de till mig i veckan. Det brukar oftast betyda att jag får äran att packa upp allting. Det är inte det roligaste jag vet direkt, men tiden går fort. Superfort faktiskt.

Jag missar Tullängsskolans öppet hus idag. Synd om mig. Tekhum2orna skulle vara guider och entrévärdar. Inte ens tekhumare. Hur tänkte de då? Menmen, jag behöver ju inte vara där, jag ska ju jobba. Vad är bäst egentligen? Jag funderar faktiskt på att svara öppet hus. Det är ju mysigt på något sätt.

Min dag, från kl 16.00 är fortfarande helt oplanerad. Både skönt och lite frustrerande. Jag kanske ska göra en favorit i repris. Igår gick jag och la mig kl 21.00, bara för att det är himla skönt, och för att man av någon anledning inte får gå och lägga sig tidigt på helgen. Fast drygt tio timmar sömn säger väl inte många nej till. Eller?

Nu ska jag äta en mysig frukost. Sitta länge, läsa en bok och dricka te.

Idag var det tungt att gå upp.
Jag ville verkligen inte.
Jag vill sova.

Årets första snöflinga på tungan.
Årets första snögubbe.
Nu är det inte långt kvar tills den riktiga vintern kommer. Ni vet, då dagarna blir ljusa igen, då ett snöbollskrig vid busshållplatsen är ett måste varje dag och det är då jag ställer ner skidorna på rummet. När vintern kommer, det är då längtan efter norrland blir obehagligt stor.

idag är det exakt ett år sedan jag vaknade hemma hos julia av att mobilen ringde. julia var redan vaken och satt vid datorn och väntade på att jag skulle vakna. det var mamma som ringde och för en sekund blev jag arg för att hon hade väckt mig. klockan var faktiskt bara runt 10. samtalet var inte det bästa. inte bra alls faktiskt gamlamormor dog nu i morse. orden skar ett djupt sår i hjärtat. gråtande och halvt skrikande insåg jag att det här var en ny period i mitt liv.
den morgonen sitter stenhårt i minnet.
och det kommer den förmodligen att göra i många år.

gamlamormor, min verna ingfors, var en av de närmaste personerna i mitt liv. det var hon som alltid fanns där. det var henne jag ringde till på morgonen medans jag väntade på bussen. det var henne jag satt med på julafton när släkten skapade ett kaos. det var hon som var en stark kvinna med en enorm trygghet.

alla födelsedagar har varit tomma. det har så väl märkts att en viktig del inte var där. att hon inte var där. på julafton satt jag själv i soffan och lyssnade på kaoset. jag hade inte hennes hand i min. känslan var oerhört förvirrande. snart kommer jag att få uppleva min andra julafton utan henne.

den här sommaren var jag nära på att skriva ett vykort till henne, precis som jag har gjort varje sommar hela livet. några dagar innan hon fyllde funderade jag på vad jag skulle ge henne i födelsedagspresent. hennes telefonnummer ligger fortfarande kvar i min mobil. utan att tänka på det slår jag hennes hemnummer när bussen är sen.
jag tycker att det är lite konstigt hur jag kan vara så medveten, ha accepterat och gått vidare, men ändå så envisas hjärnan med att påminna mig om att kvinnan jag älskar av hela mitt hjärta inte finns kvar hos mig.

verna ingfors. det har varit svårt, men jag har precis klarat av ett år utan dig vid min sida.
<3

en viss joakim olsson fyllde år i fredags och det firades visst igår.
klara och jag satsade brutalt, och det tror jag att vi lyckades med.
tack för en bra kväll.




<3

idag saknar jag scouting i allmänhet och boomerang i synnerhet.
jag saknar den otroliga gemenskapen. känslan av att vara viktig och betydande för främmande människor. att sitta på en klippa och prata om livet med personer som jag träffar på tok för sällan. att skratta och le dygnets alla timmar. att kunna vara sig själv, på riktigt.


julia, jag, cajsa och frida. evig kärlek.

it´s not about waiting for the storm to pass,
it´s about learning how to dance in the rain