ttherese

cajsa törnmarck, 17 år från örebro. jag tycker om henne. mycket.
nu hade jag tänkt att jag skulle skriva allt som hon är. du vet, bara skriva adjektiv efter adjektiv. jag tror att jag struntar i det. jag tänker vända på det och skriva hur jag blir när jag är med henne.

jag blir glad, skrattar så att jag gråter, vi lyssnar på musik, sån där som man ryser av och jag börjar snacka deep shit, jag blir realistisk, kreativ och nytänkande, jag vågar göra saker jag inte ens skulle funderat på att göra i vanliga fall, vi kan sitta helt tysta och bara stirra rakt fram utan att det blir pinsamt och jag blir gladare än glad. men frammför allt, när jag är med henne så kan jag vara mig själv. mig själv på riktigt.

hon är en värd kvinna. jag skulle nog inte klara mig utan henne. ne, jag skulle inte det. hon är en bra vän. en sån där som man kan bråka med men bli vänner igen. vi kommer närmare varandra hela tiden. varje insident är ett steg bakåt med sedan två framåt.

cajsa, alla borde ha en människa som du nära hjärtat. du är mitt liv. jag är ditt liv.

idag är det midsommarafton. det är då det är sommar, säger de som tror att de vet. men jag vet inte, det är kallt, det blåser och himmlen är grå, ska det vara så? jag tvivlar på det.

i år ska jag fira midsommar med pappa och massor med familjer som jag aldrig har träffat. hur värt kan det bli? kan du komma och kidnappa mig och sen så rymmer vi till paradiset? du vet där det är sol, värme, jordgubbar och kärlek.

hela morgonen har vi gjort i ordning inför den perfekta midsommaraftonen som pappa och åsa har uttalat sig. jag vet inte om jag håller med. det vi egentligen håller med är att klä in hela altanen med ungbjörkar som är tagna dirket från naturen (fyfyfy, man får inte förstöra sådär!), lagat mat, fruktansvärt mycket mat, sådär så att man mår illa, vi har bakat tårtor och efterrätter, plockat blommor, gjort kransar till håret och gjort en midsommarrtång och ställt mitt på gräsmattan. måste jag sitta på en björkinklädd altan med en blomsterkrans i håret,  äta för en hel vecka och stirra på en midsommarstång med tanken att jag måste dansa runt den vid ett senare tillfälle på dagen bara för att det råkar vara midsommar.

jag kanske är patetisk, men det där med traditioner är ingenting för mig tror jag. jag tycker inte att det måste vara som det alltid har varit. det blir bara fånigt då. hela sverige gör likadant, för det ska man göra.

nej, om jag fick bestämma själv så skulle jag ta med mina bästa vänner och åka till något lungt och ensamt ställe och grilla, lyssna på musik, dansa och skratta hela dagen. helt utan måsten, helt utan traditioner, vi skulle göra som vi själva ville.

men, glad midsommar på er allihopa.