överspelade känslor och sällskapssjuka
okej, jag vet, det var hundra veckor sedan jag petade på min blogg sist.
jag vet.
det blir så ibland.
förlåt, jag ska bättra mig.
hur som hellst, familjen började sin resa mot kroatien inatt. jag blev kvar hemma, för jag skulle jobba. suck. jag måste berätta att det var en underlig känsla när mamma kl halv 3 på natten låste dörren medans jag låg i min säng och lyssnade på dem. jag hade bara lust att springa efter och ropa "stopp, ni glömde mig". det gjorde jag förstås inte. jag låg kvar i min säng och kände mig som den ensamaste i hela världen. jag kände mig övergiven. men ändå inte. på samma gång. jag var ensam hemma. jag kände mig stor.
10 minuter efter att jag hörde hur dörren låstes och hur bilen startades och rullade iväg gick jag upp och larmade hela huset, av rädsla för att någon skulle komma in. sedan somnade jag.
nu ligger jag i min säng hemma hos pappa. det är faktiskt ganska skönt att vara här igen. det är skönt att träffa honom igen. han som tydligen är min pappa.
jag vet.
det blir så ibland.
förlåt, jag ska bättra mig.
hur som hellst, familjen började sin resa mot kroatien inatt. jag blev kvar hemma, för jag skulle jobba. suck. jag måste berätta att det var en underlig känsla när mamma kl halv 3 på natten låste dörren medans jag låg i min säng och lyssnade på dem. jag hade bara lust att springa efter och ropa "stopp, ni glömde mig". det gjorde jag förstås inte. jag låg kvar i min säng och kände mig som den ensamaste i hela världen. jag kände mig övergiven. men ändå inte. på samma gång. jag var ensam hemma. jag kände mig stor.
10 minuter efter att jag hörde hur dörren låstes och hur bilen startades och rullade iväg gick jag upp och larmade hela huset, av rädsla för att någon skulle komma in. sedan somnade jag.
nu ligger jag i min säng hemma hos pappa. det är faktiskt ganska skönt att vara här igen. det är skönt att träffa honom igen. han som tydligen är min pappa.
Kommentarer
Trackback
