ttherese

Jag har inte skrivit på ett tag. Ungefär två veckor. Jag är mycket medveten om det, men det har kommit andra saker ivägen. Det är väl en bra ursäkt?

Hur som hellst. Förra fredagen firade vi Linsans födelsedag, och det höll vi på med tills fredagen förvandlades till lördag och en stund till. En ganska lång stund till. Nästan två timmars sömn är iallafall bättre än ingenting.

På lördagen var det knappast bal. Kul skämt. Det var den årliga Knappastbalen som ägde rum på Kjesäter precis som vanligt. Kvinnor i långa vackra klänningar, män i svart eller svartare kostymer, en lång middag, tre stycken valser. Och ärliga underbara skratt och dans utan dess like. På den här balen rör man sig mer i takt med sin inre känsla än musiken. Man står inte och gungar på knäna och har en modellerande pose i ansiktet. Man hoppar runt, sprattlar på varenda kroppsdel, sjunger med även fast det är högt och falskt, och man kramas. På riktigt. Efter en mycker romantisk avslutande dans gick man tillsammans med de man delar en livsglädje med ner till kapellet. Avslutning, tända ett ljus, nynna på Måne och sol och längta tillbaka till sommaren tvåtusensex.
I Katrineholms scoutlokal blev natten lång och den övergick i gryning. Klockan 4 tyckte en klok själ att det var det dags att sova. Mycket smart.

Söndagskvällen spenderades i soffan. 39,1 visade febertermometern. Jag hade inte tid att vara sjuk. Inte alls. I tron att sömn skulle göra mig frisk gick jag och la mig tidigt. Till vilken nytta? Jag vaknade i måndags med 40,8 graders feber. Det var sann smärta som rann genom min kropp och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Halsfluss trodde läkaren, men hon var inte säker. Medicinen gjorde att jag mådde illa och kunde knappt sitta upp utan att få upp hela dagens förtäring. Måndag till onsdag tog min mormor hand om mig. Jag ville inte vara ensam. Torsdagen klarade jag dock av i min ensamhet. 

Idag kämpade jag mig till skolan. Teknikhumanistisk hela dagen, utan lärare. Sanningen är att det inte blir någonting gjort då. Ingen får någonting gjort. Man tycker att vi borde klara av att arbeta självständigt utan en vaktande lärare, men så är inte fallet. Inte på fredagar. Skoldagen avslutades med ett spanskaprov. Det kändes bra. Av erfarenhet brukar det betyda att det egentligen gick käpprätt åt helvete.

Myskväll. Jag gillar det.