ny vecka har jag hört

den supersköna föräldrafria helgen var över på en pissekvart.
jag jobbade både lördag och söndag, tillbringade en hel lördagskväll hemma hos åsa och klas. och hade den allmänt skönt i ett lungt hus. men nu är det över. mamma och björn är hemma nu. det är skola i morgon och då startar kaoset igen.

jag tycker att tiden går otroligt fort nu. dagarna bara försvinner. fem dagar skola och två dagar helg. om och om igen. ska det vara så? borde inte dagarna kännas som år för att jag ska bli skoltrött på fyra veckor? inte i år tydligen. fast det är ju himla bra det. jag vill ha jullov. jag vill ha min edvin.


när tankarna flyger iväg


alu´n sätter spår

Det var en pojke som gick med sin pappa på en strand. Pojken plockade upp snäcka efter snäcka och bar dem ut i havet. 

- Vad håller du på med? undrade pappan. 

- Jag hjälper snäckorna, svarade pojken. 

- Men kom nu, sa pappan. Du ser väl att det finns alldeles för många snäckor. Du kommer aldrig att kunna rädda allihop. Så det spelar ingen roll. 

- För den här snäckan spelar det roll, svarade pojken, och såg på den snäcka han höll i handen.


polis, polis, martin polis



att längta efter någonting mer än det mesta annat. att varje minut vänta på att någonting speciellt ska hända. att vara tvungen att göra någonting som egentligen inte är helt rätt för att det inte finns något alternativ. jag vet inte exakt hur länge, men nu pratar vi om flera år som martin har väntat på att komma in på polishögskolan. nu har han kommit in. imorgon lämnar han det trygga örebro och ger sig ut på ett äventyr till umeå. där ska han förverkliga en dröm.
 
igår kväll hade vi en hejdå-kväll.
grillning, deepshit-talk och skratt.
han fick en tårta och en poliströja.
 
martin, jag vill bara säga lycka till.
jag vet att du kommer klara det utmärkt.
jag vet att du kommer bli en riktig polis.

den där första dagen

sovmorgon till 10, mjukstartar med tekhum, klasstid, lunch, matte och sist svenska. det verkar inte så jobbigt när jag sitter och stirrar på schemat. det är dödens jobbigt i verkligheten.
måndagar är min värsta dag, helt ärligt. det är väl sådant jag får stå ut med antar jag.

jag har fortfarande inte kommit ur sommarlovsrutinerna. sova på dagarna och vara vaken på nätterna. och jag har inte kommit in i skolrutinerna. upp tidigt, skola hela dagen, träna, plugga, sova. men jag kommer väl in i det om några veckor, hoppas jag.

klockan är nio och jag är trött. det känns inte bra, men det är bara att gilla läget och sova.
godnatt folket.

outfit


viktiga framtidsval och panik

att läsa spanska är något jag tycker är kul, något jag vill göra och något jag faktiskt har chansen att göra.
frågan är nu: vill jag verkligen stressa varje fredag för att ta mig från tullängen till risbergska på 20 minuter, ha en (enligt 98% av folket jag har pratat med) urusel lärare och ha övernaturligt mycket hemmaplugg i ett helt år. när jag redan har plugg så jag drunknar?

jag tror att jag klarar mig. det blir nejtack till spanska.

outfit


andra året

första dagen i tvåan var precis som vilken skoldag som hellst. det var samma skola som i våras, samma tider, samma väg, samma folk. allt var precis likadant. förutom att vi har blivit tvåor, tvåorna har blivit treor och skolan är invarderad av 92or. men det hör väl till.

jag tycker att det är skönt att börja skolan igen. sommarlov är skönt. men vardagsrutiner är nästan ännu skönare.
men det där med att gå i skolan är inte alltid det enklaste. väckarklockan ringer samtidigt som solen håller på och vaknar, kampen om badrummet på morgonen, kommer jag försent till första lektionen-paniken när jag sätter mig på cykeln, de tunga ögonlocken under första lektionen, sista lektionen, och förmodligen lektionerna mitt på dagen med, det alltid försvunna pennorna, långa matköer, högarna med läxor och sena kvällar.
fast det finns mycket som är bra också. fantastiska vänner i skolan, skratt hela dagarna, glädjen och stoltheten när jag är klar med ett projekt eller en uppgift. och något som är viktigt för att jag ska fungera, vardagsrutin. allt det där med bestämda tider. ät nu, träna nu, plugga nu, sov nu. livet blir enkelt då.

snart är det dags för mig att sova. jag håller på att vända tillbaka dygnet efter sommarn där det var full fart natten lång.
tack för kaffet.

outfit


livet. det där. lägerlivet.

att varje sommar åka iväg till en plats där alla pratar med alla, där alla ser än, där ingen bryr sig om hur man ser ut, där alla frågar hur man mår, där man inte behöver anstränga sig för att passa in. där man kan vara sig själv. det är där jag mår som bäst. scoutläger heter det har jag hört.

att vara scout betyder i mångas ögon att man är konstig och töntig. om man nämner att man är scout måste man ofta förklara och försvara sig. det är sjukt.

jag kom för några dagar sen hem från Boomerang, ett seniorläger på Vässarö. världens bästa ö enligt mig. jag känner mig hemma där. jag känner mig trygg där. och framförallt, jag känner mig trygg bland scouter.

under en vecka lyckades jag leka På rymmen i 12 timmar, dansa magdans, gå lös på discon, kolla på nattbio, grilla marsmallows mitt i natten och bada naken i soluppgången med två underbara vänner. och nya träffa vänner, lära känna de jag redan kände bättre. och det viktigaste, lära känna mig själv. jag hittade nya egenskaper, nya tankar och ett nytt beteende hos mig själv. det känns bra.

alla ni som inte förstår vad vi scouter gör. ärligt talat, det går inte att förklara. vi är oss själva, gör allt galet man kan tänka sig, skrattar och leer dygnet runt och kommer hem och längtar tills nästa gång vi får chansen att omringas av scouter igen.

"även om jag slutar på scouterna så kommer jag alltid att vara scout. du vet, att vara scout är inte en fritidsaktivitet, det är en livsstil"
                                                                                                                                                           marika

tack

boomerang tvåtusenåtta

cykellyckta, cykellyckta, hoj, hoj, hoj!

imorgon, typ kl 07:10 har jag klätt på mig mina kalassköna cykelbyxor och är på väg ut till cykeln som redan nu står packad och klar i förrådet. vi ska cykla till vässarö. iallafall vi som är bra. haha. tre och en halv dag helvete. förhoppningsvis ett underbart helvete.

när vi kommer fram så ska vi leva livet på sveriges mest fantastiska ö. tack för det. när jag kommer hem blir det massa bilder och brutalt bra historier.

brev är värt. brev med godis i är obeskrivligt.
komigen, gör mig glad.

Therese Wickström
Hännes Arm, Hovsta scoutkår
Vässarölägret
742 96 GRÄSÖ

prylar, minnen och skräp. och ett sms

idag har jag städat rummet. städat lådorna i byrån. eller, iallafall börjat. jag har hur mycket saker som hellst. pennor, hårnålar, medicinförpackningar, smycken, papper, böcker, sladdar, vykort, skolkataloger, kvitton i mängder, smink, golfbollar, nagellack, brillor, tidningar, halva kortlekar, hårspray, mera papper och alla saker från kjesäter. det mesta jag hittade var skräp och slängdes direkt, men det fanns saker jag satt och bara kollade på utan att jag kunde sluta le. saker som jag hade glömt bort men som faktiskt betyder.
jag behöver rensa ibland. jag behöver ordning.

nästa projekt är garderoben. jag frågar mig själv varje dag: använder jag verkligen allt det här? nej, det gör jag inte, så nu ska massor rensas ut. det känns så bra att skicka iväg kläderna till någon som behöver de bättre än mig själv. jag tycker om att göra någon glad. tummen upp för välgörenhet. tummen upp för att jag skickar mina gamla kläder till estland.

jag fick ett sms idag. mitt i mitt tråkiga städande. det var ett speciellt sms som jag blev obeskrivligt glad av. välformulerat och skrivet från hjärtat. det var det finaste smset på länge. tack marika.

glädjetårar

imorse panikvaknade jag av att mobilen ringde. sådär att man blir lite småsur för att någon ringer och stör när man sover. fast det visade sig vara det bästa samtalet på länge. om inte någonsin. 1 minut och 52 sekunder kärlek. det var edvin som ringde. det gjorde verkligen min dag. jag hoppar runt i hela huset, lyssnar och sjunger på byz - baby girl och får glädjetårsanfall lite då och då. åh, jag saknar honom lite för mycket.


RSS 2.0